Sandbarnet

Äkta människor

2012-02-01T22:06:00.002+01:00

Ännu ett inlägg om TV och film. Vet egentligen inte vad det beror på för jag tittar inte mer på TV än vanligt. Kanske är jag mer uppmärksam på vad jag tittar på och spenderar minde tid med att zappa. Eller är det bara en slump.

Tittar du på serien Äkta människor?

Bilder lånade från svt.se

Jag ramlade in på andra avsnittet härom veckan när det gick i repris och var naturligtvis tvungen att se tredje avsnittet i helgen som gick. Jag kan dock inte riktigt bestämma mig vad jag tycker. Det är en annorlunda historia, på sätt och vis spännande men samtidigt lite väl mycket ibland. Redan från början ser man hur människorna bädda för en katastrof genom att tillskriva hubotarna känslor, vilja framkalla minnen, etc.

Men sen är det väl som mest med TV, spänningen byggs upp i takt med att man lär känna karaktärerna och nu när sanningen inte ter sig vara den man trodde måste jag nästan fortsätta följa serien.

Underskattad?

2012-01-29T11:14:00.001+01:00

Kan du tänka dig ett julbord utan den mjälla brunkålen eller den lite mer bitska rödkålen? En julhelg utan den värmande grönkålssoppan - kanske föredrar du långkål eller varför inte en god paj på grönkål och krämig ost? Och vad vore den "svenska" pizzan utan pizzasallad? Söndagssteken utan brysselkål?

Bild lånad från Hälsosidorna.se

Jag älskar kål och allra högst upp på min lista över ljuvliga maträtter med kål hamnar kålpudding, och det är precis det som ska serveras till middag idag.

Vissa kanske skulle undvika kål för dess något frigörande effekter, men kål har mycket positiv inverkan på hälsan. Till exempel kan man på Hälsosidorna läsa att redan de gamla grekerna använde kål för att skydda sig mot cancer.

Ensemble, c'est tout

2012-01-28T23:16:00.000+01:00

Tidigare i veckan, när jag egentligen borde legat djupt under täcket och ladda inför morgondagen, tog jag en tur till en rymlig våning i Paris. I köket väntade nygräddande crepes och runt köksbordet satt den intellektuelle vykortsförsäljaren Philibert, kvinnotjusaren och kvällens kock Franck, den egensinnige Camille och den ytterst charmerande Paulette.

Jag tog ett steg in i filmatiseringen av Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam.

När jag läste boken tyckte jag otroligt mycket om den. Det är en sådan bok där man upplever att man skapar vänskapsband till de olika karaktärerna och saknar dem när man till sist slår ihop boken.

Filmen är, som oftast, inte riktigt lika bra som boken men den levererar en feel good känsla annan än amerikanska filmer. En speciell känsla som jag endast har upplevt med europeisk film, speciellt fransk och spansk sådan.

Audrey Tautou, som spelar Camille i filmen, är en skådespelerska som jag har tyckt och tycker mycket om.. Nedan ur filmen Amélie från Montmatre, en film som jag varmt rekommenderar.

Liebster Blog

2012-01-27T20:54:00.001+01:00

Mina kära vän K-L med bloggen Det förskräckliga familjelivets härligheter har gett mig detta fina pris. K-L är en av de underbara människor som jag antagligen aldrig hade lärt känna om det inte vore för bloggen.

Med priset följer en liten uppgift. Man ska tacka den person som man fått priset av och skicka vidare priset till fem bloggar som har mindre än 200 följare. De fem bloggar man väljer ska meddelas om detta med en kommentar på bloggen.

Så lyder beskrivningen, som jag nu helt tänker frångå. Istället vill jag skicka denna utmärkelse vidare till envar av er alla som förgyller mitt liv, bloggvänner och -bekanta som jag har träffat IRL eller endast i cyberspace som bidrar med intryck, inspiration och tänkvärdheter. Denna utmärkelse är till er!

Fredagsnjutning

2012-01-27T18:18:00.002+01:00

Bild lånad från Fikabloggen.se

Efter en händelserik vecka och en sjutusans huvudvärk sitter jag nu nöjd i soffan. Maken och jag har precis festat till det med semlor från Ambrosia, hittills årets bästa, och dagens första kopp kaffe. Livet känns lugnt, skönt och ljuvligt. Nu väntar en kväll med På Spåret, Skavlan och kanske (troligen) något mer gott.

För en del låter det säkert som en något händelselös och långtåkig kväll. Men det gör detsamma, för mig är det ren njutning.

Bara jag

2012-01-22T15:52:00.002+01:00

"Morgon i Jenin" och "Nawals hemlighet" - en bok och en film med gemensamma nämnare

2012-01-21T10:27:00.000+01:00

Härom kvällen läste jag de sista sidorna av Morgon i Jenin av Susan Abulhawa, en underbar bok som berör.

Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter och visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.

Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.

I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.

När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.

Källa: Bokus

Boken skildrar hur det kan vara att växa upp i ett flyktingläger och redan i början av sitt liv se sin framtid inom lägrets kontrollerade gränser. Att bo i ett avspärrat område där man, om man passerar gränsen om så endast för att se något nytt, riskerar livet. Att alltid ha grannen inpå, med endast axelbrett avstånd mellan husen. Att finna styrka i sina närmaste, familjekänsla i samvaron och i vissa fall inte kunna tänka sig en framtid utanför den trygghet i oroligheterna som avspärrningen innebär.

För en annan förefaller det svårt att leva ett "normalt" liv under dessa förutsättning. Men kanske är det så, som vi Bokfikare diskuterade då vi över en kopp rykande kaffe pratade om boken, att man inte förstår det "onormala" förrän man släpps fri i världen utanför. Hur man i en helt annat värld, i detta fall USA, förlorar sitt sammanhang och den man är eller var.

Morgon i Jenin är en bok som jag tyckte mycket om, som väckte tankar och som nog kommer att finnas i minnet lång tid framöver. Detsamma gäller för filmen Nawals hemlighet, även den en historia som utspelar sig i ett krigshärjat land.

En mors sista önskan att få upprättelse efter sin död, skickar tvillingarna Jeanne och Simon på en resa till Mellanöstern för att finna sanningen om sin bakgrund.

I jakten på en bror och far de aldrig mött, uppdagas sakta deras mors hemlighet - ett skakande öde som till slut blev för mycket att bära.

Filmen utsågs till Kanadas officiella Oscarbidrag 2010 och blevuttagen som en av nio filmer vid 2011 års gala i kategorin bästa utländska film.

Källa: sf

Nawals hemlighet är en stark filmupplevelse. Historien om en ung kvinnas öde i ett land som drabbats av krig, om ett syskonpar som kanske först efter hennes död lär känna och förstå sin mamma. En film om livets grymhet och en mors kärlek till sina barn, en kärlek som visar sig övervinna allt utom livet självt.

Veckans fönster: Valfritt

2012-01-18T21:19:00.002+01:00

Vackert, men med risk för att känna sig instängd.
Veckans fönster hittar du som vanligt inne hos Susanne, denna vecka valfria sådana.

Khaled Al Saai

2012-01-17T21:56:00.000+01:00

Härom veckan hittade jag dessa underbara kaligrafier av Khaled Al Saai (här kan du läsa mer om honom). Jag hade gärna velat ha ett av hans verk i mitt vardagsrum i mitt framtida drömhem, en kombination av vackert konstverk och innehållsrikt budskap (tänker jag mig).

Julias ögon

2012-01-15T09:54:00.003+01:00

Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag skulle berätta om och rekommendera två filmer jag såg igår. När jag nu sitter här framför datorn så ger den ena av dem fortfarande så starka känslor, i kombination med boken som jag just nu läser, att det nog får bli ett inlägg för sig.

Den andra filmen jag såg igår var Julias ögon.

Julia och hennes tvillingsyster Sara lider båda av en ögonsjukdom som gör att de en dag kommer att bli blinda. För Sara går förloppet fortare och filmen inleds med att Sara sätter en snara runt halsen. I samband med detta får Julia en känsla av att något inte står rätt till och när Julia och hennes make reser för att se hur det är med Sara hittar de henne hängande i källaren. Det ser ut att vara ett självmord, men Julia ser en ständig skugga i sin närhet och anar oråd.

Så inleds denna spanska thriller som fick mig att sitta med hjärtat i halsgropen och händerna för öronen i 1 timme och 40 minuter.

Sara och Julia spelas av Belén Rueda, en av mina spanska favoriter.

Framtidsplaner

2012-01-12T22:31:00.001+01:00

De senaste dagarna har jag funderat mycket på vad jag vill i framtiden (den närmaste) och en del saker har klarnat något. Att vilja är inte samma sak som att få, men i takt med att målbilden tronar upp sig kan jag börja fundera på olika vägar dit (i viss utsträckning ska tilläggas för delar av mina framtidsdrömmar kan jag påverka ganska lite). Mer om detta där det hör hemma, i framtiden.

En sak som jag vet redan nu är att jag den 14 februari ska ta upp arabiskastudierna igen. Naturligtvis har jag inte studerat/repeterat så mycket som jag hade tänkt under julen, inte alls faktiskt, men än finns det tid kvar. Från och med nästa vecka, då j*****. Denna veckan kommer jag undan eftersom jag har tagit tag i träningen igen efter en ofrivillig paus under nyår och trettonhelgen.

Grunden för att kunna skriva och läsa arabiska är det arabiska alfabetet.

Som ni säkert känner till skrivs det arabiska alfabetet från höger till vänster. Bokstäverna ser ofta olika ut beroende på om de står först, i mitten eller i slutet av ordet, vissa bokstäver binds samma, andra inte. Att utläsa vilken bokstav det rör sig om är ofta inte det störta problemet utan att man i arabiskan inte skriver ut korta vokaler, vilket gör det svårt för en nybörjare att veta om det till exempel ska vara ka, ku eller ke/ki. Att det sen finns vissa bokstäver som trilskas med mig och inte vill fastna gör inte saken bättre.

När jag googlade på alifato, vilket är det spanska ordet för det arabiska alfabetet (efter alif, den första bokstaven i alfabetet) hittade jag denna video med Yusuf Islam (tidigare Cat Stevens) som förhoppningsvis ska hjälpa de sista bokstäverna att fastna.

The Stig-Helmer Story

2012-01-07T19:58:00.002+01:00

Idag har jag varit på bio med mamma och pappa och sett The Stig-Helmer Story, en söt och underhållande film. Det är svårt att inte känna sympati med Stig-Helmer, både som ung och äldre, samtidigt som man imponeras av Stig-Helmers inre och yttre lugn.

Sevilla, que maravilla

2012-01-07T10:30:00.000+01:00

En solig dag i oktober 2008 gav jag mig ut på promenad i Sevillas centrum. Sevilla är en underbart vacker stad, absolut ett av mina favoritresmål och vore det inte för de heta somrarna kanske en stad för mig att bo i. Sevilla är en miljonstad, men som liksom Malmö har en liten stadskärna., vilket gör att Sevilla känns familjärt. Där slutar dock likheterna då Sevilla har en charm och prakt som Malmö inte kommer i närheten av.

Sevillas ståtliga katedral

La Giralda

Takchita

2012-01-06T18:53:00.000+01:00

En dröm har länge varit att investera i en ny klänningen, en så kallad takchita, nästa gång jag är i Marocko. Takchita är en traditionell marockansk klänning som framförallt används vid bröllop. Då vi gifte oss hade jag ett antal hyrda och en som var min egen, men den skänkte jag bort härom året.

Bildkälla

Det finns även modeller med tillhörande byxor.

Klänningen nedan förefaller för mig vara mindre glamorös och lika traditionell, men visst är den vacker med sina starka färger.

Bild lånad från El mundo marroqui

En inblick i framtiden?

2012-01-06T11:35:00.002+01:00

Denna underbara filt från Indiska hade passat in såväl i mitt nuvarande hem som det jag drömmer om att ha en dag.

Bild lånad från Indiska

Ett hav av Kelim mattor och kuddar, färgstarka tyger

Bild lånad från Live Oaks

... i kombination med det vita avskalade.

Bild lånad från Purple Area

Bild lånad från ROOM and serve

Bild lånad från Inredningsbloggen

Vackra föremål från resor, eller kanske den där lilla butiken i stan som har fångat intresset lite extra.

Bild lånad från Ellas inspiration

En inblick i framtiden?

"En sannolik historia" av Karin Alvtegen

2012-01-05T20:46:00.002+01:00

Helena uppfyller en gammaldröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att drivahotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum.Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriärhar varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaronkänts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet ochgasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus.Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Därmöter han Helena.

I byn bor också den gamleVerner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir dethan som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sinaliv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Källa: adlibris

Årets första bok blev "En sannolik historia" är en roman med en extra tvist, skulle man kunna säga. En historia om att leva i förnekelse, tills en dag då man möter en person som öppnar ens ögon. Ett gäng vilsna själar som tvingas möta den omtumlande sanningen. Klart läsvärd!

Love Actually

2012-01-02T20:50:00.000+01:00

Kvällens film är Love Actually. Jag har sett den förut, men minns inte vad jag tyckte. Eftersom jag fortfarande känner mig hängig och all energi går åt timmarna på jobb ser jag nu fram emot att åter igen krypa ner under täcket, lägga huvudet på kudden och slötitta på film.

An Education

2012-01-01T22:37:00.003+01:00

Det nya årets första dag börjar närma sig sitt slut. För min del har det varit en mycket lugn dag med vila och film, en dag för eftertanke. Jag har funderat en del på framtiden, på vad jag vill respektive inte vill och vilka "krav" jag ännu inte har levt upp till. Troligen återkommer jag till detta en dag.

Dagens film heter An Education, en brittisk film från 2009 som har blivit oscarsnominerad i tre kategorier. Det jag inte visste när jag såg den var att den är baserad på en självbiografi. En tänkvärd film med sensmoral. Man kan inte hjälpa att bli betagen av huvudrollsinnehavaren Carey Mulligan.

Gott nytt år!

2011-12-31T17:06:00.003+01:00

2011

2011-12-30T23:22:00.003+01:00

Efter ett dygn sängliggande i hög feber är jag nu på benen igen. Lägenheten är städad, tvätten snart klar att ta upp och jag känner att energin är på väg tillbaka, fortare än jag hade vågat hoppas på.

Under de senaste dagarna har jag funderat på hur jag ska summera de senaste 364 (snart 365) dagarna. 2011 har varit ett tufft år med sjukdom och oro inombords såväl som runt om mig. Det har varit ett år med många tankar och få svar. Men det har även varit året då i alla fall ett orosmoln skingrades då jag tog mig in på den svenska arbetsmarknaden igen. Det har också varit ett år av skratt och tårar, nya bekantskaper och vänner, mysiga fikor, goda middagar och inte minst kärlek och omtanke.

Jag tänkte passa på att visa några foto från det gågna året.

I januari passade mannen och jag på att resa iväg ett par dagar runt trettonhelgen. Resan gick till ett ståtligt Prag där luften var så kall att man skulle kunna ha brutit den i bitar. Ständig rörelse och många fikastunder var ett måste, något som för övrigt passar utmärkt i denna vackra stad.

Även de Tre vise männen var i Prag för trettonhelgsfirandet.
Balthasar verkar ha sin uppmärksamhet riktad åt ett annat håll, har han fått en iPhone i julklapp mån tro?

Ett vacker snötänkt Stockholm väntade oss i februari när mitt kusinbarn döptes.

Vi passade på att ta en promenad på isen, och vi var inte ensamma.
Dagen till ära gick nämligen Vikingarännet av stapeln (jag tror i alla fall det var det efter en del googlande).

De första dagarna när solen värmer i ansiktet är nästintill årets bästa, då vet att man går mot ljusare tider. Nedan ett par bilder från en söndagspromenad i mars.

I april hade jag nöjet att lära känna ännu en bloggvän personligen när vi var på besök i Halmstad. Det var en av de första dagarna i april, årets första vårdag, som spenderades med bus och lek med Ms härliga ungar och naturligtvis en massa godsaker.

Vårvärmen höll i sig även i Malmö.

Maj och juni spenderade jag så mycket tid som möjligt utomhus, inte minst i Folkets Park.

Jag, mamma och pappa hann även med en tur till Bokskogen med en mysig fika på Statarmuseet.

I juli var Sommerscen i full gång med bland annat musik, teater och utomhusbio varje kväll i veckan. Tyvärr blev det inte så många evenemang i år, men en härlig sommarkväll i juli var jag i alla fall i Pildammsparken och lyssnade på Simone Moreno "Vi drar till Malmö, vi drar till Malmööööe...".

Jag och mannen upptäckte ett (för oss) nytt glasställe i Helsingborg, Pistachia. Mumsig och prisvärd glass, rekommenderas starkt.

Framåt slutet av juli var sommaren i princip förbi i södra Malmö. Ett sista försök att hålla sommarkänslan vid liv med fika och solnedgång.

En välbehövd och mycket efterlängtad semester till södra Spanien i september. Resan inleddes för egen del med en tur till Sevilla för att möta upp ett par vänner till oss och vi var inte sena att testa den lokala tapasbaren.

Resan gick dagen därpå vidare till Zahara de los Atunes, ett litet samhälle med vidsträckta stränder omgivna av berg och höjder. Första dagen regnade det otroliga mängder (som det alltid gör i södra Spanien, när det väl regnar) men så snart mannen anlände från Marocko sken solen upp.

Vi passade på att besöka den vacka vita byn Vejer de la Frontera där vi åt en underbar lunch, bäst av allt var en tonfisktartar med soja, avokado och wasabi.

Plaza de España, Vejer de la Frontera

Dagarna spenderades med lysiga frukostar på takterassen, lata dagar på stranden och tapas på kvällarna.

Playa de los Alemanes

När våra vänner åkte vidare till Marocko tog vi bussen till Costa del Sol, första stoppet var Marbella. Marbella överraskade mig positivt då det var mycket mer spanskt än jag hade vågat hoppas på. Dessutom fanns här massor med shopping, vilket mannen gillade.

Casco Antiguo, Marbella

Marbella

Väl hemma igen möttes vi av en vacker höst.

Året avslutades med en helg i Göteborg, som alltid med en hel del fika. Vi hann även med en kvällstur till Liseberg i full julskrud.

Café Kringlan, kvarteret Haga

Veckans fönster: Paketerat

2011-12-26T20:09:00.001+01:00

Veckans paketerade fönster hittar ni här.

God Jul

2011-12-23T15:42:00.002+01:00

Klapparna är inslagna, tvätten och städningen är avklarad och jag sitter nu i soffan med en kopp kaffe, en liten paus innan jag kör igång med kvällens pajer. Jag vill passa på att önska er alla en riktigt skön helg. Njut av precis det som ni vill göra och skala bort så många "måsten" som möjligt.

Julshopping och julläsning

2011-12-19T22:09:00.004+01:00

Idag har varit den stora shoppingdagen och nu är nästan alla julklappar klara. Mitt i allt shoppingkaos kan jag inte hjälpa att stanna upp och undra vad vi egentligen håller på med. Pengar byter händer och man gör sitt allra yttersta för att komma på sådant som de andra möjligtvis skulle vilja ha, för inte behöver de något. Är det klokt egentligen? I vår familj har jag fått ansvaret att vara överraskningsmaskinen som sprutar ut oväntade julklappar. Kul i början men när julen närmar sig blir det tröttsamt. Ännu en julklappsshopping är snart ett minne blott (sen börjar stora bytaryran).

Jag passade på att shoppa lite prejulklappar till mig själv med och insåg i efterhand att jag är en copycat. Kika in hos Habibty så ser ni att hennes litteraturval för stunden är väldigt lika. Det borde dock vara ett gott tecken, eller vad tror ni?

Morgon i Jenin är även den bok som Bokfikarna läser till nästa boksnack och fikaträff i januari.

Jag stod länge och höll i boken En dag, men eftersom jag hört att filmen är riktigt bra är jag för omväxlings skull mer sugen på att se filmen än att läsa boken.

Arabiska språket och ljuskalligrafi

2011-12-18T23:56:00.000+01:00

Har du sett Rena rama arabiskan? Så här presenteras programmet på URs webbsida:

Följ med när Nadia Jebril tar pulsen på det arabiska språket! Under åtta tisdagkvällar, från Sverige till Libanon, gör vi en arabisk språkresa i Europa. Så vässa språkknölarna och gör er redo. Välkomna till höstens skönaste språknörderi!

Det är ett intressant program om det arabiska språket med olika infallsvinklar och möten med människor som på ett eller annat sätt kan förknippas med arabiskan. Ett häftigt möte var med artisten Julien Breton som skapar arabisk ljuskalligrafi i urbana miljöer.

Bilden är lånad från Islamic Arts Magazine

De olika programavsnitten kan du se inne på urplay.se och jag rekommenderar starkt avsnittet om Frankrike och Julien Bretons ljuskalligrafi.

I ugnen

2011-12-18T19:16:00.004+01:00

Leila Lindholms recept (eller kanske hennes mammas, med tanke på att de heter
Mammas supergoda saffransskorpor) hittar ni inne på Recept.nu

Julgott

2011-12-18T14:56:00.000+01:00

Jag sitter och klurar på godsaker till jul, dels till lille julafton men även till julafton då jag brukar ha med en eller två saker till julbordet. I bakgrunden svänger det med Prinsessan och Grodan.

Grönkålspaj med valnötsbotten

Getost och rödbetspaj

Har även lite tankar på en Västerbottenspaj, antingen med spenat eller broccoli och lite andra tankar samt Julbulgur med torkad frukt eller ett modiferat recept, även det från Allt om mat. Vad jag dock saknar är ett bra recept på kalvstek (eller möjligen lammstek) som ska ätas kall, till julbordet. Om det finns idéer där ute så tas de tacksamt emot.

Nu funderar jag på att ge mig iväg och köpa ingredienser till saffransskorpor. Och just det ja, prinsen och prinsessan fick varandra. Otippat!

Veckans fönster: Triangulärt

2011-12-18T13:50:00.000+01:00

Jag tänkte ge mig på Veckans fönster igen, ett blogginslag som jag uppskattar mycket.

Denna vecka är temat triangulärt och kanske gjorde jag det lite för lätt för mig då värdinnan Susanne redan lagt upp en bild på Citytunnelstationen vid Triangeln. Men här kommer de i alla fall, de triangulära fönsterna i ett annat perspektiv.

Fler triangulära fönster hittar du om du följer denna länk.

Julkort och julhälsningar

2011-12-18T10:34:00.001+01:00

Det lackar mot jul, som man brukar säga. Att uttrycket "lacka mot" betyder "närma sig, lida mot" behövs kanske inget geni för att lista ut det, men inte skulle man väl säga att det lackar mot kväll, middag, etc.? Troligen kan uttrycket ha sitt ursprung i att man lackade julklapparna, något i alla fall jag sällan gör.

Julen måste väl ändå vara den tid på året då vi är mest traditionsbundna, helst av allt ska det vara som det alltid har varit. Lussebullar till Luciamorgon den 13:e, julklappsinslagning den 23:e och den 24:e sitter vi där igen och tittar på Kalle Ankas julafton, trots att vi kan recitera filmsnuttarna utantill. Men saker och ting förändras trots allt. Numera är köttbullarna halal och en del nykomlingar finns på julbordet, men i det stora hela är det ändå ungefär som det alltid har varit.

Till jul finns också en tradition att skicka julkort, även om det nog är en utdöende sådan. Hur många tonåringar kan ni se idag som sitter med handskrivna julkort? Det behövs kanske inte längre med datorer, iPhones och alla andra tekniska prylar där MMS, SMS, virtuella vykort, mejl, osv. når alla över hela världen inom ett par sekunder. Jag tillhör dock dem som tycker det är synd att traditionerna dör ut, även om jag mycket väl inser att vi måste blicka framåt och utvecklas. Hemma hos oss skickas således fortfarande julkort, om än i en begränsad utsträckning, liksom virtuella och mobila julhälsningar.

Jenny Nyström, 1944
Bild lånad från jennynystrom.se

I Sverige började man skicka julkort i slutet av 1800-talet. Både influenser och kort kom till Sverige från Danmark och Tyskland. Då kunde det stå Fridfull jul, Fröjdefull jul och Glad jul på korten. Nu är det vanligast med God jul.

Vissa säger att julkortens motiv påverkade att vår dittills traditionella julbock efterhand ersattes av Tomten, och att julgranen kom in i de svenska hemmen. Vid sekelskiftet var Tomten inte en glad storväxt man i röd dräkt. Det var vanligare med en liten nisse, gärna försedd med ett grötfat vilket ansågs vara hustomtens årslön. Senare skulle nissen växa till sig och bli Jultomten. Fast han åt ju fortfarande gröt.

Genom 1900-talet följer julkortens motiv samhällsutvecklingen och har typiska uttryck för årtiondet, samtidigt som de tidlösa illustrationerna med tomtar i skogen och barn som åker kälke fortsatt vara populära.

Runt sekelskiftet var julgranen på julkorten oftast en liten bordsgran. Ibland var den klädd, ibland bars den av tomtar, änglar eller barn. Änglar var mycket mer populära på den tiden än idag. På tjugotalet gick trenden i art déco, och de flesta stora svenska konstnärer har någon gång designat ett julkort. På trettiotalet var det sämre tider, vilket innebar mer romantiska bilder. Här såg vi för första gången också Jultomten i ett flygplan. Han kunde också ha en telefon på skrivbordet.

Källa: Wikipedia

På tal om julkort så hittade jag ett virtuellt julkort inne hos Livet på Citronodlingen som jag gärna vill dela med mig av.

Helenas egna ord om Fotografer för livet:

När min pappa låg på sjukhus i Bangkok adopterade jag en nalle från thailändska cancerfonden. Han fick heta Bang eftersom han kommer från Bangkok, och för att thailändska cancerfondens motto var "Knock out cancer". När jag kom hem från Thailands startade jag fotografer för livet, en insamling till cancerfonden kopplad till en grupp fotografer, både proffs och amatörer. Varje månad har vi ett nytt tema att fotografera på, och den som vill får jättegärna sätta in en slant till forskningen. Man får jättegärna använda Bangs julkort och sprida det så mycket man orkar.

Prinsessan och Grodan

2011-12-17T23:14:00.001+01:00

Efter en sen och seg frukost intog jag soffan med full mundering (vilket inkluderar täcke och kudde) och försökte mig på att se Prinsessan och Grodan. Det lilla jag såg var underbart sött, men sen somnade jag. Och på den vägen är det. Idag har det inte blivit mycket gjort, med nöd och näppe lyckades jag värma en färdig pizza. Kanske är jag på väg att bli sjuk, eller så behöver jag verkligen vila.

Jo, men en sak har jag ju gjort... rensat en hel massa på bloggen. Känns skönt om än lite tomt så nu vill det till att fylla ut bloggen igen.

8 km kvällspromenad

2011-10-01T00:18:00.000+02:00

I startgroparna inför den 8 km långa promenaden mellan Marbella och Puerto Banús, som jag lurade i mannen skulle ta 30 min. Till mitt försvar såg det närmare ut i kvällsljuset.

Att varva ner med en god bok

2011-09-27T21:16:00.001+02:00

Mellan möte, jobb, träning och utbildning njuter jag i veckan av boken Niceville. Jag har endast kommit en liten bit på vägen, men den lilla bit jag har "vandrat" verkar mycket lovande. Ser dessutom fram emot en mysig söndagsträff med bokfikarna.

Vad pysslar du med i veckan? Någon bra bok att varva ner med?

"Señor Peregrino" av Cecilia Samartin

2011-06-13T10:42:00.001+02:00

I väntan på att telefonen ska ringa och jag ska bege mig till sjukhuset för att hämta hem den förste mannen i mitt liv (eller att parkeringstiden går ut, beroende på vad som händer först) passar jag på att berätta om den senaste lästa boken i raden, en bok jag varmt rekommenderar.

Jamilet, en sällsynt vacker flicka i en dammig mexikansk by. Men under kläderna bär hon en hemlighet, från ryggen ner till benen, vrider sig ett ohyggligt födelsemärke, som att hon har blivit gripen av djävulens hand.

Med falska papper och förhoppningen om ett normalt liv flyr Jamilet till USA. Hon tar arbete på ett mentalsjukhus och får ta sig an den gamle Señor Peregrino. En udda och mystisk herre, som kräver att Jamilet lyssnar på hans historia, i utbyte mot att han inte avslöjar hennes illegala vistelse.

När Señor Peregrino tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela förändras allt. Señor Peregrino är en poetisk och överraskande berättelse om att aldrig mista tron på kärleken. Om att våga leva på den sköra linjen mellan fantasi och verklighet.

Källa: Adlibris

Det är inte svårt att förstå varför boken har fått pris som bästa roman vid The Internationel Latino Book Awards i New York 2010. Det är en härlig och vacker roman om livet i olika dimensioner, en underbar läsning där jag, liksom huvudrollsinnehavaren, fängslades av Señor Peregrinos berättelse om pilgrimsfärden som förändrade hans liv.

"Mañana Mañana" av Peter Kerr

2011-06-10T07:44:00.003+02:00

Första semesterveckan går mot sitt slut... och vilken semester sen. Merparten av veckan har spenderats på väg till eller från sjukhus eftersom min älskade pappa just nu ligger inne. Men vi gör vad vi kan för att hålla humöret uppe och ber till högre krafter om en snabb återhämtning. Ingen kul semester med andra ord, men fördelen är att jag hinner vara hos honom.

Mellan sjukhusbesöken har det även blivit en del läsning. Med mig hem från jobb i fredags fick jag boken Mañana Mañana av Peter Kerr. Boken skildrar livet på den lilla välkända medelhavsön Mallorca, fast en del av ön som är mindre känd (ingen Vikingbar och utekvällar i Magaluf med andra ord). I boken får man följa en skotsk familjs första sommar som citrusfruktodlare i semesterparadiset, deras iakttagelser, kulturkrockar och grann(o)sämja. Boken bjuder på en hel del underhållning och intressanta händelser. För egen del reagerade jag dessutom över Mallorcabornas (los mallorquines) sätt att tydligt göra skillnad på dem själva och fastlandsbefolkningen.

Jag har shoppat!

2011-06-04T19:04:00.001+02:00

Efter en tur på Möllan där jag träffade upp Nina, Maria och den härliga barnaskaran passade även jag och mannen på att besöka 2nd hand butiken. Riktigt nöjd med mina fynd fortsatte vi färden mot stadens centrum.

Oförglömlig roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern.

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Niceville är en bok som har legat på min "vill läsa"-lista ett bra tag nu så när man hittar den till ett riktigt fyndpris kan man inte bli annat än tillfreds.

Jag fick även med mig ytterligare två böcker från listan.

Tema "en vinterbild"

2011-05-15T09:19:00.000+02:00

Sitter i köket, tittar ut genom fönstret och ser hur regnmolnen sakta övergår till fluffiga vita moln och solglimtar. Min dag, just nu.

Underbara april

2011-04-25T09:20:00.001+02:00

April har i vanlig ordning bjudit på en blandat kompott av sol och regn, värme och kyla... men allra bäst har såklart denna påskhelg varit. Jag har, precis som sig bör, njutit i stora drag. Dagarna har fyllts med goda vänner, familj, balkonghäng, massor av läsning och bara vara ute i det fina vädret.

Just nu läser jag...

2011-04-22T13:00:00.002+02:00

Det är en bitande kall vinter i nordöstra USA när Lena Dawson, fingeravtrycksanalytiker vid kriminaltekniska laboratoriet i staden Syracuse, blir inkopplad i en serie fall där spädbarn oförklarligt hittats döda. Vid första anblicken tycks det handla om plötslig spädbarnsdöd, men snart väcks tanken på att en barnamördare går lös.

Lena, som är uppvuxen i fosterhem, vet inget om sitt ursprung och hemsöks av märkliga drömmar och fantasier. Ju mer hon dras in i utredningen desto säkrare blir hon på att den har koppling till hennes egen barndom. Samtidigt börjar hela hennes inrutade tillvaro att rämna.

Med ett vackert och originellt språk skapar Diana Abu-Jaber i sin nya roman en mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama.

Källa: Bokus

Igår upptäckte jag att vi har Arbetsplatsbibliotek på jobb, en underbar liten hörna där det månadsvis fylls på med böcker som man kan låna, utan lånerkort och lånetid. Alla arbetsplatser borde ha detta, och på så sätt uppmuntra till mer läsning.

Jag fick med mig två böcker hem Ursprung av Diana Abu-Jaber och Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har tidigare läst böcker av båda författarinnorna och gillat dem.

Sirine har växt upp i Los Angeles men hon lagar mat som om hon aldrig lämnat sitt fädernesland Irak. På Um-Nadias universitetsrestaurang slåss studenterna både om att få äta Sirines baklava och om att få se på när hon tillreder den.

Sirine är 39 år och fortfarande ogift, hon bor med sin farbror och hunden Kung Babar och har aldrig saknat något annat. Visst har hon haft män men ingen som varit tillräckligt intressant att fästa sig vid. Men så en morgon när hon är upptagen i köket med dagens bakbestyr stiger litteraturläraren Hanif över tröskeln till restaurangen och rubbar hennes jämvikt för alltid.

Nymåne är en berättelse om oväntad kärlek under stjärnklar natthimmel, om smärtan att genom krig skiljas från sina närmaste och om den chokladiga, fylliga och rökiga doften av nybryggt arabiskt kaffe.

Källa: Boktipset

Anledningen till att Nymåne hamnade i min shoppingbag var förutom dess koppling till det arabiska, orientaliska, de härliga färgerna på omslaget. Jag kan inte hjälpa det, men jag har förvånadsvärt svårt att komma in i en bok vars omslag inte tilltalar mig. Därmed inte sagt att endast ett tilltalande omslag gör en bra bok. Nymåne är en bok som tilltalade flera av mina sinnen.

Av den andra författarinnan har jag tidigare läst En hav gul sol och Lila Hibiskus. Följ länkarna för att läsa mer om dem.

Att läsa är gott

2011-04-17T14:04:00.000+02:00

Solen skiner och ska alldeles snart iväg och träffa ett gäng härliga tjejer som tillsammans med mig har läst boken Marshmallows till frukost. Det var länge sedan jag avsatte en hel dag till att läsa, men igår när regnmolnen hängde tunga över Malmö stannade jag inne, utsträckt på soffan och sträckläste. Om jag har saknat det!

Känner mig glad i sinnet och utvilad, som om helgen varit dubbelt så lång. Att det ska vara så svårt att ta sig tid...

Vår egen lilla busfabrik

2011-04-03T23:08:00.002+02:00

Sist, men inte minst... Under dagen har jag sett att mina kära blogg(bl a)vänner lagt upp bilder från vår tripp till Halmstad igår (för just det, jag har varit i Halmstad på tjej-/bloggmys). Bilderna hittar du inne hos Maria, Habibty Nina och Jessica. Här kommer så några av mina bilder från igår, en dag full av bus och lek, för såväl vuxna som barn.

Busiga tvillingar i full fart

Är det en mobil som fångat intresset? Nej, det är ju en iPhone!

I am on top of the world!

De glada tjejerna, och en bakom kameran.

Tema ”ljus”

2011-03-20T23:07:00.000+01:00

Kvinnors liv

2011-02-22T23:01:00.000+01:00

Har ni sett det? Programmet Kvinnors liv där Cherry Healey i varje avsnitt träffar ett antal olika kvinnor runt ett visst ämne. Härom dagen lyckades jag pricka in det på TV, då handlade det om äktenskap, Idag tittade jag på ett annat av avsnitten på TV3 Play, det handlade om graviditet och barnafödande. Det fick mig att tänka en hel del...

Nyfiken? Programmen kan du se här.

Ps. Jag har inte gett upp fotoutmaningen, imorgon kommer mer.

Tema "en familjemedlem"

2011-02-10T19:02:00.000+01:00

Jag är generellt "anti" vad det gäller att lägga ut bilder på min icke-bloggande krets. Men här är han i alla fall, mannen med stort M (för er som har mig som vän på FB är den nog bekant).

Tema "favoritpryl"

2011-02-09T19:36:00.000+01:00

I'm never alone when you are around

Chilimarinerad lax och mangosallad

2011-01-30T19:05:00.000+01:00

Chilimarinerad lax med mangosallad

4 bitar lax à 150 g

Chilimarinad:

4 msk sweet chili

4 msk japansk soja (hade ingen hemma så det fick bli kinesisk)

2 tsk malen ingefära (använde färsk)

2 msk olivolja

Mangosallad:

2 mango

1 gurka (1/2)

2 avokado (1)

2 salladslökar

2 lime och 2 apelsiner, saften (man tager vad man haver, här blev det saften av en halv citron)

salt

svartpeppar

2 msk olivolja

I originalet ingår även:

tabasco

4 stora isbergssalladsblad

4 msk matlagningsyoghurt

basilika till garnering

Blanda ingredienserna till marinaden i en skål. Lägg ner laxbitarna och se till att det blir marinad runt om. Låt laxbitarna marineras under tiden som salladen görs. Tärna mango, gurka och avokado i centimeterstora bitar i en skål. Skiva ner det gröna på salladslöken fint. Pressa över citrussaften och smaksätt med salt, svartpeppar och tabasco. Häll till sist ner oljan och blanda. Servera salladen i isbergssalladsbladen. Toppa med yoghurt och basilika. Grilla laxen med skinnsidan neråt, cirka 10 min under lock.

Till detta serverades idag korianderpotatis:

Tärna potatis och fritera lätt gyllenbruna. Blanda med hackad koriander (jag hade ingen färsk hemma så det blev frusen), hackade/pressade vitlöksklyftor och salt.

Laxreceptet hittade jag i en av mina favoritkockars kokböcker. Som allra bäst gillade jag henne på den tiden hon lagade mat live i medinan i Marrakech. Här kan ni kika på ett favoritklipp.

Korianderpotatis hittade jag receptet på i min senaste kokbok i samlingen, Kryddor från Rosengård.

Ugnsstekt kycklingfilé med ädelost och rotsaker

2011-01-25T21:21:00.000+01:00

Efter lite googlande lyckades jag lokalisera ett recept som jag har testat tidigare och som är ljuvligt gott (även i matlådan). Jag tänkte passa på att dela med mig av receptet, som jag har hittat inne på Receptcentralen.

Ugnsstekt kycklingfilé med ädelost och rotsaker

800 g potatis

8 morötter

1 rödlök

800 g kycklingfilé

1 msk olivolja

salt och nymalen svartpeppar

1 msk rapsolja

1 msk kinesisk soja

1 tsk salt

nymald svartpeppar

1 pressad vitlöksklyfta

1 msk flingsalt

½ dl färsk bladpersilja

100 g Kvibille gräddädel

Sätt ugnen på 225 grader. Skala potatis och morötter. Dela dem i bitar. Skala och klyfta rödlöken. Lägg rotfrukter och rödlök i en ungssäker form. Ringla på lite olivolja. Salta och peppra. Grädda mitt i ugnen i c:a 40 minuter.

Skär kycklingfiléerna i halvor. Blanda rapsolja, soja, pressad vitlök, salt och svartpeppar. Pensla på kycklingen. Bryn kycklingen i stekpanna. Sätt in kycklingen i ugnen och låt steka med rotsakerna de sista 10-15 minuterna.

Servera kyckling och rotsaker med smulad ädelost, flingsalt och hel bladpersilja.

Smaklig spis!

Vi binder en krans...

2010-11-29T09:48:00.002+01:00

Vi binder en krans av minnen,

det vackraste och finaste vi har.

Vi vet att de aldrig vissnar,

hos oss finns du alltid kvar!

Fotografera för livet!

2010-11-26T10:01:00.002+01:00

Foto av Helena Eriksson, Livet på Citronodlingen

Det här är Bang,

han slåss mot cancern.

Men som vi alla vet är inte ensam starkast,

så hjälp Bang att bli starkare!

Fotografer för livet är ett behjärtansvärt fotoprojekt initierat av Helena för att tillsammans slåss mot cancern. Alla får vara med - du kan skapa fritt eller följa de teman som kommer att föreslås. Tanken med projektet är att sprida historier om cancer och stödja forskningen genom Cancerfondens webbsida. Jag är med - är du?

Fotografer för livet hittar du här:

"Systerskap" av Katerina Janouch

2010-11-17T23:49:00.003+01:00

300 sidor lästa so far idag, cirka 90 kvar så nu kryper jag till koja med Cissi & Co. Ser fram emot morgondagens bokträff med Bokfikarna.

R.I.P.

2010-11-12T08:30:00.001+01:00

Nya böcker i bokhyllan

2010-10-03T23:20:00.013+02:00

Just nu har jag fullt upp med att leva och landa så tyvärr blir det inte alls så mycket bloggande som jag skulle vilja. Dock ska jag ta tillfället i akt att svara på Jessies fråga om vad jag läser just nu och visa frukten av lördagens shoppingtur.

Nu läser jag Ormfågel av Mats Wahl.

Ormfågel är en brinnande het och nattsvart skildring av skolan, som är väldigt spännande att läsa. Den hugger tag redan i inledningen och håller en kvar fram till den stora katastrofen – det här är en bok som är svår att släppa ifrån sig. Ellen har det inte lätt. Hennes mamma dricker alldeles för mycket, har inget jobb, och nu har Ellen och hon precis flyttat och Ellen måste börja i en ny skola – igen. Det visar sig redan under de första dagarna att det är en skola där inget fungerar. Eleverna skolkar. Många slåss. Glåpord studsar mellan väggarna utan att någon reagerar, och varje dag förekommer hot och trakasserier. Rektorn och de flesta lärarna tiger heller ihjäl problemen än gör något åt dem. Det är en tidsfråga innan något riktigt allvarligt händer – och som läsare vet man redan från början att det en dag kommer att gå för långt, men inte exakt hur eller när det ska ske. Vilka är det som ligger bakom den stora katastrofen? Hur kan en sådan sak få hända? Och vilka överlever? Det här är en stark (och obehaglig!) bok som du inte glömmer i första taget.

Källa: Barnens Bokklubb

Senaste böckerna i bokhyllan (utom Blonde som mellanlandade hemma hos pappa):

"Lila Hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

2010-09-28T19:32:00.009+02:00

Det tog tid att läsa boken Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, vilket jag inte direkt förväntade mig då jag såg tjockleken på den. Kanske säger det en del om boken, eller säger det mer om mig som läsare. Som det mesta här i livet har jag svårt att ta till mig en liten daglig dos - vill ofta ha allt eller inget. Det funkar utmärkt om man har semester, med till vardags har jag tyvärr inte möjlighet att bara ligga på sängen timme efter timme och njuta av en bok.

För ett tag sedan läste jag En halv gul sol av samma författare, en bok som jag verkligen gillade och som också i viss mån kom att lägga ribban för denna bok. Förväntningarna var höga och uppfylldes till viss del.

Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Oförskräckt kritiserar han maktmissbruket i samhällets högsta skikt och skänker stora summor till välgörande ändamål. Men i hemmet är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Kambili och hennes bror Jaja får en aning om ett annat sätt att leva när de under en tid får bo hemma hos sin faster, som i sin kärleksfullhet är sin brors raka motsats. Denna aning om ett friare liv växer till ett uppror hos Kambili och Jaja. Källa: Bokus

Berättelsen om Kambili och hennes familj berör. Jag blir arg när jag läser om hur hon och hennes bror växer upp med en far som styr hemmet med järnhand. Att mamman en tid låter sig behandlas som en "trasa" och ingen vågar, vill, orkar göra något. Hur pappan i mångt och mycket alltid är hjälten, Guds man, en man som slåss för folket. Men hans egen familj då? På samma sätt gläds jag åt barnens frigörelse, de olika glädjestunderna hos fastern, ett barns lycka i all enkelhet.

Absolut läsvärd, fast En halv gul sol fortfarande är min favorit.

Ett riktigt klipp!

2010-09-11T00:37:00.002+02:00

Ännu en gång är jag positivt överraskad av TVE International.

Mitt i dåliga filmer träsket denna fredag kväll fastnade jag för ett nytt program på den här kanalen Saca la lengua (klicka på programnamnet om du vill komma till trailern). Programmet handlar om språk och språks ursprung och verkar gå ut på att man träffar upp människor från olika länder, nu bosatta i Spanien och pratar med dem om lite allt möjligt, men naturligtvis med fokus på språket. Dock jag man också få reda på en och annan "matnyttighet" som inte har med språk att göra. En intressant sak som kom fram i kvällens program är frisörernas mycket betydelsefulla roll i Pakistan.

Trodde du att en frisör "bara" klippte hår? Då har du uppenbarligen inte varit i Pakistan, där är det nämligen frisörerna som är de största kontaktförmedlarna för "lyckade" äktenskap. Och inte nog med det... när de har lyckats introducera ett par som så småningom gifter sig lagar de även maten till bröllopet. Snacka om multitasking!

"Du är en kvinna att älska"

2010-09-04T22:29:00.001+02:00

Ligger nerbäddad med tjocka tröjor, strumpor och täcke. Det var längesen sist - känner mig inte riktigt kry. Svårt att beskriva, men är frusen och distanserad. Vill delta i världen, men klarar inte av att ta in och bearbeta information som jag önskar.

På TVn är det romantik i en underbar miljö med två av mina favoritskådisar, därav inläggsrubriken.

Mlawi

2010-08-30T19:46:00.009+02:00

Mlawi, är ett sorts marockansk bröd som man steker. Ingredienserna är mjöl, mannagryn, bakpulver och vatten. Man formar en deg som man gnider in i olja (oliv- och solrosolja) och låter vila ca 10 minuter, sedan gör man små bollar som även dessa gnids in med olja. Med hjälp av en blandning av oljan och smör arbetar man sedan ut degen för hand, tills det blir ett stort ark som man viker samman ett par gånger. Därefter steks brödet.

"Den mentala orgasmen" av Pehr Robert Öhlin

2010-08-29T23:32:00.007+02:00

En av böckerna som har diskuterats i En bokcirkel för alla denna månad är Den mentala orgasmen. På adlibris finner man följande beskrivning:

Varför är brainstorming en överskattad kreativ teknik? Är fuskaren mer kreativ än den hederlige? Blir du bättre på att skapa nytt genom att inte tänka? I den här boken får du svar på alla frågor om kreativitetens praktiska, psykologiska och kulturella natur. Den vänder sig till alla människor och organisationer som vill hitta sin fulla kreativa potential. Den handlar om det oförutsägbara, det udda, det felaktiga och rent ut sagt idiotiska. Allt sådant som gör dig kreativ och ger dig kraft att förändra. Häng med till det absurda gränslandet och bekanta dig med drömmare, romantiker, besatta och tokiga. Följ med på en tur in i geniernas känslomässiga rum och förundras över kreativitetens universella natur: hur den uppträder överallt, hela tiden och inte bara i ditt eget huvud. Upptäck hur en rad perceptionsfenomen, misstag, tillfälligheter och en och annan slump kan leda till nytänkande och, vem vet, kanske förvandla dig till en ny Mozart eller framtida Disney.

Den mentala orgasmen var utan tvekan en bok för mig, och det tog inte många sidor innan jag var tvungen att plocka fram överstrykningspennan. En del information kändes som "Aha"-upplevelser, medan jag förvånades över mina egna fördomar under bokens olika övningar.

Några av mina favoriter är:

Hasse och Tage sa: Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst om du inte fyller den med något. (Sidan 31)

Tala inte om för folk hur de ska göra. Nöj dig med att berätta vad de ska göra, så kommer de att förvåna dig med resultatet. (Sidan 39)

Under rubriken Lura kroppen att bli kreativ, där man bland annat menar att man blir mer kreativ av att le, eftersom man då känner glädje och orosmomenten försvinner.

Jag ler just nu. Visserligen känner jag mig som en idiot, men då är jag åtminstone glad i vissheten att jag är en kreativ idiot. (Sidan 47)

Boken gav också ett antal problemställningar där man var tvungen att släppa på sin egen fördomsfullhet för att se svaren.

En pojke flyger tillsammans med sin far från Paris till London. Efter ett tag blir pojken nyfiken på hur flygplanet fungerat. Han får besöka kaptenen som visar honom alla spakar och lampor. När pojken är nöjd och gått tillbaks till sin stol lutar sig piloten mot andrepiloten och säger stolt: "Det där är min son."

Svaret hittar du på sidan 80.

En paket kom lastat med "Ormfågel" och "Bara vara Jennie"

2010-08-26T20:37:00.002+02:00

Som ni kunde se i förra inlägget så hämtade jag ut ett bokpaket på posten idag. Böckerna är en sponsring av Bokförlaget Opal, via En bokcirkel för alla, och kommer i vanlig ordning även diskuteras inne på denna sida. Kika gärna in där för att följa länkarna vidare till förlag och författare.

"Nattfåk" av Johan Theorin

2010-08-09T02:24:00.006+02:00

En tomhet sänker sig över mig när stänger ihop boken och lägger den ifrån mig bredvid sängen. Jag inser att jag kommer sakna Joakim, Tilda & Co. Är det kanske så man vet att det är en bra bok? Eller kan man känna saknad även efter en medelmåttig?

Nattfåk skulle jag dock inte vilja beskriva som medelmåttig, den bjuder på spänning rakt igenom, och är nog en av de få böcker som till och med har gett mig mardrömmar. Läs den!

Nattfåk fick pris för Bästa svenska kriminalroman 2008 av Svenska Deckarakademin! När den kraftfulla storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg.

I Johan Theorins nya bok har det blivit vinter på norra Öland. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse. Eller? Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända.

I Nattfåk får vi stifta bekantskap med en rad nya människor, men också möta några vi redan känner - inte minst den pensionerade sjökaptenen Gerlof Davidsson. Precis som Skumtimmen är det en stark och oförglömlig läsupplevelse, en blandning av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella karaktärer, fängslande miljöer och en lika sorglig som spännande intrig.

Johan Theorin är född 1963 i Göteborg. Våren 2007 debuterade han med Skumtimmen, som blev en omedelbar succé hos både läsare och kritiker. Också i utlandet har debuten blivit sällsynt uppmärksammad. Översättningsrättigheter har hittills sålts till femton länder, bl.a. USA, England, Frankrike, Holland, Tyskland och Italien. Källa: Adlibris

En medina hemma på väggen

2010-08-02T22:06:00.003+02:00

Medina, dvs. stad på arabiska men idag också de delar av staden som vi brukar kalla "gamla stan".

I helgen bodde vi på hotell i Göteborg och där hade de en underbar tapet. Det kändes ungefär som att titta ut över medinan i Fes. Den tapeten vill jag ha när vi någon gång flyttar till något större... så vi alltid har Medelhavet, södra Spanien och Marocko i vårt hem. Kan tänka mig att den är ursnygg med ett par skinnpuffar och ett brickbord intill. Här kan man köpa tapeten, för sisådär 1300 kronor rullen.

Tjurfäktningens vara eller inte vara

2010-07-29T22:37:00.002+02:00

Med rösterna 68 för och 55 mot, och 9 nedlagda röster, förbjöds seden som av vissa kallas djurplågeri – och av andra en konst.

Så inleds artikeln som handlar om Kataloniens ställningstagande mot tjurfäktning.

Trots mina år i en av Spaniens mest traditionella städer, eller kanske tack vare åren där, är jag inte anhängare av tjurfäktning.

Jag håller inte med om att den lilla spensliga mannen med rosa cape är modig när han ger sig ut i närkamp med den sårade tjuren. Jag tycker inte att han är modig när han sticker sitt svärd i det redan blödande köttet. Jag skulle inte uppskatta att få hem varken den lille mannen eller en tjuröra.

Jag snarare lider med det stora farliga djuret som redan är omtumlad av smärta när han kommer in på planen. Jag mår illa när jag ser hur de dansar runt, lockar, retar, får tjuren att frusta så han med rätt kan få till det där sticket (som om tjuren har tur är direkt dödande). Och vet ni, åker tjurfäktaren på en törn tycker jag han får skylla sig själv.

Konst och kultur säger vissa. Javisst, kultur i all ära... jag kan uppskatta de graciösa rörelserna, de utsmyckade kläderna, men hur långt ska acceptansen gå med "kultur" som ursäkt? Jag vill inte dra det så långt som att likställa en kvinna med en tjur, men tänk ett tag på en del andra kulturella ritualer. Håller kulturargumentet då?

Så här kan det se ut...

fast jag föredrar denna bild.

Lomma beach

2010-07-14T21:20:00.004+02:00

Efter en intervju som kändes skön och avslappnad, om den leder till något jobb återstår att se, fick jag med mig mannen till Lomma beach där vi softade hela eftermiddagen/kvällen (beroende på om man tänker på svenska eller spanska).

Man kan nog inte ha det mycket bättre...

"Vredens tid" av Stefan Tegenfalk

2010-07-01T10:22:00.005+02:00

Igår kom det ett trevligt paket på posten, och tänk det var adresserat till mig. Vanligtvis fylls mitt brevinkast av reklam och räkningar, saknar verkligen tiden med brev och vykort, men ibland när jag har extra tur ligger där även en postavi.

I paketet fanns boken Vredens tid av Stefan Tegenfalk (en sponsring från Stevali PR & Marketing, via En bokcirkel för alla).

Jag ser fram emot att börja på denna kriminalroman, kanske till och med omgående för som ni vet avslutade jag nyligen min senaste bok.

Boken kommer diskuteras via Twitter, så har du ett Twitterkonto och har införskaffat/ska införskaffa boken tycker jag du ska hänga på. Mer om detta inne på En bokcirkel för alla. Inom kort kommer Karin (som ligger bakom En bokcirkel för alla) även publicera en intervju med författaren, så kika gärna in vid jämna mellanrum.

"En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie

2010-06-30T08:26:00.016+02:00

Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby. Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen. Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid. En halv gul sol - vinnare av 2007 års Orange Prize, skildrar med närvaro och intensitet livet för ett antal människor i fred och krig i Afrika – en stor roman som lämnar starkt avtryck. Chimamanda Ngozi Adichies debut Purple Hibiscus (2003) vann the Commonwealth Writers´ Prize och var nominerad till både the Orange Prize, the John Llewellyn Rhys Prize och the Man Booker Prize.

Källa: Albert Bonniers Förlag

En varm berättelse om två systrars relation och hur den förändras och påverkas av omständigheterna. Ett land som kämpar för sin överlevnad och människorna som tror på det. Vardagen under de mest extrema förhållandet. Livet som man fick och levde, inte nödvändigtvis det man önskade sig.

"Världen var tyst när vi dog..." citat från sista sidan.

Boken ingår i juni/juli månads nätcirkel inne hos En bokcirkel för alla där diskussion kommer att komma, och är även en del av utmaningen Afrika i fokus. Har du ännu inte läst boken eller antagit Afrika-utmaningen så rekommenderas de varmt.

"Kinesiska Draken" av Kim M. Kimselius

2010-06-09T12:23:00.009+02:00

Nu har jag läst ut den, Kinesiska Draken av Kim M. Kimselius. Det var min första bok i serien men kanske inte den sista. En bok som jag inledningsvis inte trodde jag skulle gilla, men som jag faktiskt kom att längta till stundtals.

Boken handlar om Theo och Ramonas resa i tiden - hur de via två tatuerade kinesiska drakar hamnar flera tusentals år tillbaka, i Kina, bland kejsare, palats och eunuker. En smidigt sätt att ta till sig en del historia samtidigt som man med spänning följer de båda huvudpersonernas livsöden.

För mig har det aldrig funkat att plugga årtal. Jag var urkass i historia i skolan, inte främst på grund av brist på intresse, men på grund av att det var så overkligt, opersonligt, trist. Gäspningarna kommer bara jag funderar på en tidsaxel, vem som var kung när och var... Tänk om historielektionerna hade varit upplagda i stil med denna bok istället. Det hade varit så mycket roligare.

Längst bak i boken finns en faktadel för vetgiriga. Denna del var inget jag läste från första till sista sidan, men jag uppskattade möjligheten att slå upp en del ord och kommer med största sannolikhet gå tillbaka till denna del i framtiden.

Kinesiska draken ingick i maj månads böcker i En bokcirkel för alla, där du kan läsa mer om hur andra läsare uppfattade boken.

Not so Funny people

2010-05-04T10:46:00.002+02:00

Det är lätt att missta sig när man blickar över videohyllan. Med Adam Sandler på omslaget och filmens titel Funny people luras man att tro att man nu ska skratta non stop i 1,5 timme. Fully people är dock inte rolig, inte alls. Filmen handlar om komikern George Simmons (Adam Sandler) som en dag får reda på att han har en mycket ovanlig form av leukemi. Strax därefter tar han en okänd komiker under sina vingar och tillsammans gör de en resa där George börjar omvärdera sin syn på livet. Tänkvärt? Nja, mest tragisk måste jag nog tyvärr säga. Mest av allt störde jag mig på deras språk och skämten de drog, som nästan utan undantag handlade om manliga könsdelar, deras potens och storlek. Om de med filmen vill visa baksidan av komedin så kan man säga att de har lyckats, ett gäng "roliga människor", vars missöden och det tragiska i livet lyser igenom - hela tiden.

Här kan du se trailern.

Receptutbyte: Kycklinggryta med kokos- och jordnötssås

2010-03-19T11:16:00.009+01:00

Jag är med i ett receptutbyte via mejlen. Tanken är att det ska vara ett recept som är enkelt, båda avseende lagning och att få tag i råvaror, gärna också ett recept som man har i huvudet. Jag vet inte med er andra, men i mitt huvud ryms det få recept (tur man har en bok att anteckna i, för god mat vill man ju ha). Det recept som jag till sist skickade är (om inte annat en variant av) en underbart god kycklinggryta som min vän J brukar laga.

Kycklinggryta med kokos- och jordnötssås

Kyckling av något slag, i önskad mängd (går även bra med höna), lök, krossade tomater, kokosmjölk, jordnötssmör, salt, peppar och eventuellt andra kryddor efter smak (t.ex. Cayenne om du vill ha det något starkare), möjligen lite tomatpuré, om du gillar smaken. Något att steka i - smör eller olja.

Bryn lök och kyckling lite lätt. Tillsätt tomater, därefter kokosmjölk. Smaksätt med jordnötssmör och kryddor, efter smak och tycker. Låt puttra tills köttet är färdigt och mört och såsen har fått önskad konsistens. Servera med kokt ris eller fufu. Hur enkelt som helst, men supergott.

"Rosa elefanter" av Karin Brunk Holmqvist

2010-03-13T13:44:00.011+01:00

Brukar ni kika in på min Twitter- eller Facebooksida? Då har ni kanske sett glada tillrop om rosa elefanter?

Här har ni källan; boken av Karin Brunk Holmqvist.

Boken ingår i marscirkeln En bokcirkel för alla, en mycket besöksvärd blogg oavsett om du är intresserad/har tid att läsa månadsböckerna eller ej. Läs mer om boken och vad bokcirkelns läsare tycker om boken här.

Månpocket sponsrar En bokcirkel för alla

2010-03-04T14:22:00.005+01:00

En bokcirkel för alla har blivit sponsrade av Månpocket med boken Konsten att leva innerligt. Mer om detta kan du läsa här.

Härliga nyheter! Vill även passa på att tacka Karin för att hon fixar och donar, och inspirerar oss alla till mer läsning genom sin bokcirkel. Är du sugen på att ansluta dig till En bokcirkel för alla? Här kan du läsa mer och anmäla ditt intresse.

"Yacoubians hus" av Alaa al-Aswany

2010-02-28T09:42:00.010+01:00

Nu på morgonen passade jag på att läsa ut Yacoubians hus, så att jag fram emot eftermiddagen har ro att börja på ännu en bok. Vilken det blir har jag ännu inte bestämt, jag får väl dra med fingret över böckerna i hyllan och se om någon tilltalar extra mycket.

Det så kallade Yacoubians hus är en byggnad i centrala Kairo, på sin tid ett överklasshus, men där taken nu har blivit ett litet bostadsområde i sig. Det som tidigare var lägenhetsinnehavarnas förråd blev senare tjänstebostäder och till sist så såldes skjulen till de som trots allt kunde betala en blygsam summa. I huset bor idag en brokig skara med parlamentsmän, redaktörer, skräddare, förälskade, chefer-anställda, etc. och alla lever de mestadels i skilda världar, men då och då sammanstrålar de.

Yacoubians hus berättar om dessa personers öden, i en tid när Egypten är splittrat. Här finns de som fanns med tidigare, då Kairo var en "internationell stad", och som är uppväxta med franskan som det mest talade språket. Men här finns också de av den yngre skaran som uppskattar det "nya" Egypten och vill slippa alla europeiska influenser.

I boken får man följa livsöden, och tänka sig in i hur ens liv och inställningar påverkas beroende på stora händelser i livet; det kan handla om en omsvindlande förälskelse, en stor besvikelse, död, etc. Samtliga faktorer påverkar huvudpersonernas vägval i livet. Personligen är det denna bit som jag tycker är mest fascinerande, liksom bokens olika personligheterna. Hur våra val, hur vi bemöts och bemöter, våra reaktioner - hur allt detta kan få oss att gå till ytterligheter. Fascinerande, men även skrämmande.

När jag var hemma i Malmö senast såg jag att filmen hade kommit ut med svensk text. Jag föreslog filmen för mannen, men han hade redan sett den (antar att originalet har funnits ett tag) och var dessutom inte direkt positiv till den. Av omslaget att döma, och inte minst en av huvudrollsinnehavarna drog jag slutsatsen att Yacoubians hus var en komedi. Boken var, i alla fall för mig, allt annat än en komedi.

För mig, som själv lever i en vardag där vi försöker finna balans på samma sätt som så många av bokens personligheter, blev det en tänkvärd bok. (Jag skriver "blev" för det tog ett bra tag innan boken fångade mig). Yacoubians hus drar många faktorer till sin spets och fast gemene man inte lever så skulle den kunna spåra ut i en kultur-/princip-/religionsdiskussion.

Boken är mitt tredje bidrag till läsutmaningen Afrika i Fokus.

"Kalifens hus" av Tahir Shah

2010-02-21T10:02:00.019+01:00

Jag fortsätter på Afrikatemat (och -utmaningen) med att berätta om ännu en bok, som utspelar sig i Marocko. Börjar ni se ett tema? Faktum är att jag även har läst böcker från andra delar av Afrika, de ligger bara lite längre bak i minnesbanken.

Kalifens hus handlar om Tahir Shahs äventyr i Casablanca, då han bestämmer sig för att uppfylla en dröm och köper ett gammalt hus som han ska till att renovera. Bokens personligheter är naturligtvis Tahir med familj, men inte minst de tre trotjänare som "kommer på köpet", då de helt enkelt vägrar flytta efter ägarbytet. I Marocko får man även räkna med att man får ett gäng djinner på köpet, i alla fall som man ska tro boken (själv har jag aldrig känt av dem).

Det är en lättsam bok, som så många andra i sitt slag beskriver kulturskillnader, svårigheter med hantverkare (ett tacksamt tema) och påfrestningarna av att renovera ett hus. Svårigheterna som inte fanns med i drömmen, kanske? Den är humoristisk skriven och passar de flesta, fast det naturligtvis är extra kul när man har en koppling till landet. Jag minns att pappa läste den under tiden vi befann oss i Marocko (troligen även jag) inför vårt bröllop, och det blev mycket prat om djinner.

"Sandbarnet" som en del av Afrika i Fokus

2010-02-07T22:37:00.020+01:00

Vi fortsätter söndagkvällen med litteratur, nu mitt första bidrag till läsarutmaningen Afrika i Fokus som ni hittar inne hos en Bokcirkel för alla.

Boken har jag inte läst nyligen, utan troligen någonstans 2005-2006, strax efter det att jag hade varit i Spanien och läst spanska och förälskat mig i min man. Första gången jag hörde talas om boken var i Malaga, under en av kulturklasserna. När man läser spanska i Spanien har man nämligen en del kulturklasser som man kan delta i om man vill (utöver den vanliga undervisningen). Vi hade dessutom en del obligastoriska kulturklasser, bl a arkitektur och litteratur. Tyvärr minns jag inte allt jag lärde mig vid dessa tillfällen, men just litteraturklasserna gillade jag. Och det var som sagt här jag först kom i kontakt med boken Sandbarnet eller El niño de arena, som den heter på svenska.

Boken utspelar sig i norra Afrika, närmare bestämt norra Marocko. Det är en historia om en familj som redan har så många döttrar att de bestämmer sig för att deras nästa barn ska bli en pojke oavsett vad barnet föds till. Att den lilla är ett flickebarn tas det ingen hänsyn till, utan hon uppfostras likt en pojke efter konstens alla regler. En historia om en kvinna fångad i en mans kläder, stundtals kanske en man fångad i en kvinnokropp, och hur detta påverkar denna individs möjligheter i livet, samspel med sin medmänniskor, etc.

Författaren heter Tahar Ben Jelloun, även han från Marocko, närmare bestämt Fes - vinnare av Goncourt-priset (och jag har bestämt för mig att han har varit nominerad till Nobelpriset, huruvida han vann är mera osäkert). Tahar Ben Jelloun har gett ut texter av olika slag, och när jag googlade på honom hittade jag även en del dikter, så en sådan får avsluta detta - mitt första bidrag till Afrika i Fokus.

Bokcirklar och sponsring

2010-02-07T20:25:00.015+01:00

Igår var det dags för "las suequis" litteraturträff i El Puerto de Santa María och jag var naturligtvis där, och lyckades till sist läsa hela boken (utom epilogen som jag läste i natt när några i det glada gänget var ute och svängde de lurviga).

Jag återkommer till gårdagens bok, men först skulle jag vilja passa på att slå ett slag för Kabusa böcker som har sponsrat den andra bokcirkeln som jag försöker vara aktiv i, En bokcirkel för alla, med 5 ex av boken "Rosa elefanter" av Karin Brunk Holmqvist.

En bokcirkel för alla är ett ypperligt alternativ för er som gärna vill läsa och tycka till, men inte har tid att träffas, bor långt från byar och städer där det kan finns litteraturcirklar eller som jag (dock inte så länge till) bor utomlands men gärna läser och disuterar på svenska. Kika gärna in på länken ovan.

Nu till gårdagens litteraturträff. Boken vi diskuterade var Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.

Jag ska säga att jag var skeptisk redan innan jag hade öppnat boken eftersom jag hörde runtom bland tjejerna att den var seg och tragisk, svår att komma in i. Personligen tyckte jag dock inte att det var så farligt, kanske just för att jag var förvarnad. Men visst var det lite konfunderande, den historia som boken inleds med, som inte får sin förklaring förrän 400 sidor senare.

Dödgrävarens dotter är ungefär lika munter som titeln insinuerar, inte alls med andra ord, även om den har sina små glädjestunder den med. Dock ingen "feel good" bok... eländes elände. Denna arma kvinna får uppleva det mesta som ingen annan hade orkat med, men på något sätt (eller kanske just därför) klarar hon sig. Hon lär sig snabbt hur hon ska bete sig för att rädda sig från de flesta uppenbara hot, fastän även ödet ibland kommer till undsättning.

En bra bok, med ett snirkligt målande språk.

Världens lyckligaste folk

2010-01-14T15:24:00.007+01:00

Har du läst Lenas Sundströms bok om Danmark?

Av en slump hamnade på en artikel som handlade om den, och efter att ha sett henne i senaste På spåret blev jag nu nyfiken.

Sverige går Sverigedemokraterna stadigt framåt. kan de komma in i riksdagen 2010? Och vad skulle det i så fall innebära? För att söka efter svaret sade Lena Sundström upp sig från sitt jobb, packade sina väskor och flyttade till - Danmark. I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i vårt grannland. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Danmark som alldeles nyss stod för frisinne, öl och bacon förknippas idag med något annat. Vad har det inneburit för danskarna? Hur har det påverkat medierna, de övriga partierna och vardagen för helt vanliga människor? I Världens lyckligaste folk får vi följa med på en resa över sundet. Vi möter halalhippies och landsförrädare, bjuds på grillparty med Dansk Folkepartister, träffar roliganer och dansken på bänken. Kan Danmarks nutid bli vår framtid? Och hur kan en sådan framtid se ut? Följ med på en resa till Danmark och danskarna. Möt Världens lyckligaste folk.

Källa: Leopard förlag

Jag är med i läsutmaningen – Afrika i Fokus

2010-01-10T22:09:00.008+01:00

Inför årets Bokmässa 2010 med fokus på Afrika har Bokcirkel för alla presenterat en utmaning.

Utmaningen består i att läsa en bok av en afrikansk författare eller en bok som utspelar sig i Afrika innan Bokmässan 2010 går av stapeln (23-26 september). Länka någonstans på din blogg till den här sidan, där du finner mer info om utmaningen

Tanken med denna utmaning är att vidga våra vyer genom att ta del av vad andra har läst.

Jag är med. Är du?

København

2010-01-10T10:43:00.007+01:00

Igår passade vi på att njuta av solen strosandes längs Ströget i Köpenhamn. Inget varken plånboken eller förkylningen mådde bra av, men lika glada var vi för det. Lunchade, shoppade (mest fönstershoppade dock) och drack en underbart god latte intill Magasinet. En myslördag, med bara mannen och jag.

fortsättning "Un Burka por Amor" - en spansk tragedi med amerikanskt slut

2009-12-02T00:25:00.007+01:00

Snopet, plötsligt tog det bara slut. Finns det ytterligare en del? Kan inte hitta något om det på Antena 3 hemsida.

Jaha, vad hände då? Maria kom hem till Spanien. Sex månader senare likaså hennes man och de levde lyckliga i alla år. Eller? Ja, inte vet jag... det tog ju slut, väldigt abrupt. Det man förstod var att en av broderns talibankompisar spionerade på Rashid väl tillbaka i Spanien, but then what?

Andra delen var bra och jag var mycket positivt inställd, fram tills slutet.

Un burka por amor är baserad på en verklig berättelse om Maria Galera, en spansk kvinna som förälskade sig i Nasra, en afghan. De gifte sig, hon konverterade till islam och väl i hans hemland var hon tvungen att lyda under talibanregimens strikta lagar. Även de var fångna i detta avlägsna land, utan pengar eller dokument, och den verkliga Maria födde även hon två barn under denna tid. Tack vare sin syster kom Maria tillbaka till Spanien (eller London, som det stod på något ställe) med sina två barn, men kunde inte sluta tänka på sin man (som till skillnad från filmen inte återvänder i verkligheten) och beslutar därför att återvända till Afghanistan.

"Un Burka por Amor", del 2

2009-12-02T00:08:00.005+01:00

Det är tuffa tider i Afghanistan, men kärleken mellan Rashid och Maria håller i sig. Han är fortfarande den man hon förälskade sig i, fast brodern anslutit sig till talibanerna. Alldeles innan pausen lyckas Maria och barnen få pass och ska nu förhoppningsvis tillbaka till Spanien. Lika enkelt var det inte för Rashid.
Att skiljas eller stanna och kämpa enade? Hade det varit i Spanien hade det väl knappast varit någon tvekan, men när situationen är som den är och inte blir bättre måste man nog tänka om. Ensam kvar kostar mindre, en afghansk man klarar sig bättre i Kabul än en spansk kvinna... hoppas jag i alla fall, för än är det inte slut.

"Un Burka por Amor", del 1

2009-11-25T13:47:00.007+01:00

En historia om en spansk kvinna (Maria) som förälskar sig i sin före detta arbetskamrat (Rashid), som kommer från Afghanistan. De träffas i Madrid på en gemensam arbetplats (som de inledningsvis blir sparkade från, båda två), håller kontakten och inom kort spirar kärleken dem emellan. Rashid flyttar in till Maria och snart är det såväl gifta som gravida. I slutet av graviditeten åker de ner till Rashids familj i Afghanistan för att hälsa på, något som blir en kulturchock för Maria (utan toalett, elektricitet och dessutom läkare).

Efter att ha sett första delen av denna TV-film vet man inte riktigt åt vilket håll det ska gå, fast man kan ana. Rashid är en man, som vilken annan, muslim, fast mest när det passar honom själv (vilket han själv berättar medan han glatt mumsar croquetas, spansk skinka och dricker sangria). Maria har ungefär samma inställning till sin kristna tro. Inledningsvis har religionen således lite betydelse.

Dock finns det en scen som är förknippad med religionen som jag stör mig på. Vid ett tillfälle i Afghanistan tänker Maria tillbaka på tiden strax efter att Rashid friade (förstår man) och säger då till sin blivande man något i stil med. - Men för att gifta mig med dig måste jag konvertera till Islam, inte sant?

Har filmskaparna missförstått det eller finns det någon konspiration med i bilden som senare kommer att visa sig? Enligt Koranen är det nämligen tillåtet för muslimska män att gifta sig med kristna och judiska kvinnor. Eller är det jag som har missförstått det?

Utöver detta tycker jag att TV-filmen hittills är bra gjord. Mannen tittade en liten stund, men sågade den så snart han tydligt kunde se och höra att de varken befann sig i Afghanistan eller talade språket. Marocko och klassisk arabiska löd domen, och det är klart, för en som förstår vad de säger blir det inte samma sak. En annan kan ju knappast se och höra skillnad.

Nästa del utlovar svåra tider, då troligen sånt som kvinnomisshandel och månggifte tas upp. Huruvida det är en sann historia eller ej vet jag inte, men säkerligen en historia väl värd att berätta. Att döma av media och övriga berättelser har kvinnorna i Afghanistan inte det lätt. Säkerligen finns det också ett antal historier som Un burka por amor och Inte utan min dotter som är fruktansvärda, och naturligtvis är det bra att dessa uppmärksammas. Men för oss som lever med muslimer kan det kännas tråkigt att det bara är den negativa sidan som belyses.

Att vara muslim eller afghan, marockan, libanes, etc. är inget fel. Det finns mängder av "bra" araber och muslimer. Så fram för fler berättelser om blandäktenskap som det går bra för, tycker jag. Det hade varit kul att för en gångs skull se alla fördelar som de olika kulturerna och påbrån faktiskt kan ge.

2:a delen visas den 1 december.

"Bedragen" Katerina Janouch

2009-11-23T18:33:00.008+01:00

Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf. Romantiken överskuggas av vardagens plikter. Men det välkända är trygghet. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli - eller? En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv frukten av en passionerad tonårsförbindelse. Just då förbereder John en längre utlandsresa. Cecilia står med ens ensam och konfronteras med den hemlighetsfulle Simon, samtidigt som sprickorna i hennes och Johns relation blir allt djupare. Runt familjen vävs ett nät av oförklarliga händelser och svek. Det är inte helt lätt att avgöra vem som är bedragen - och vem som bedrar. Bedragen är den första delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund.

Källa: Adlibris

Det tog tid i början, till och med till hälften av boken men sen tog det sig. Cecilia lever ett till synes lugnt liv, men i de lugnaste vatten... (ja, ni vet ju vadman säger). Plötligt stämmer ingenting längre, vilket kanske blev lite för bra för att vara verklighetstroget. Visst kan det ända en del till och med i ett vanligt svenssonliv, men här blev det mycket samtidigt. Inte en bok jag kommer läsa om, men kanske kommer jag att läsa fortsättningen, det kan trots allt vara intressant och se vad de blir av Cecilia och hennes bloggande. Kul med bloggandet. För ett sekel sedan var det knappast bloggande huvudpersoner i böckerna.

Inspiration!

2009-11-23T16:02:00.005+01:00

Under helgen har jag funderat och inspirerats - hem och inredning, färg och form... och varför inte självaste naturens växtlighet. Den bästa inspirationen av dem alla!

Fototriss "Rosa (till förmån för Rosa bandet)"

2009-10-30T16:46:00.013+01:00

Denna veckans Fototriss är lite extra speciellt då Helena har tagit ett ypperligt vackert initiativ och skänker 1 krona för varje bidrag i fotoutmaningen. Om inte detta vore en bra anledning att fotografera så vad är!?

Jag vill såklart vara med, med en hyllning till alla starka kvinnor som kämpar dagligen mot bröstcancer - och Malmö.

Du kan själv vara med i denna fotoutmaning och skänka 1 krona till Rosa bandet-insamlingen genom att lägga upp bilder och länka till Fotrotriss här. Har du ingen lust att fotografera, men ändå vill ge ditt stöd och bidra till insamlingen hittar du information om hur man gör det här. Och sist men inte minst, en varm kram till Helena för detta underbara initiativ.

Tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa

2009-09-20T22:06:00.007+02:00

Bläddrade förbi Disney Channel och såg att de visar Pippi Långstrump. Åh, svensk barnfilm - med Digital TV borde man till och med kunna se den på svenska, tänkte jag.

Snacka om besvikelse... när Pippi flög genom luften på en trehjuling var gatorna fyllda av skyltar på engelska. Det måste således vara den enda amerikanska filmatisering av Astrid Lindgrens böcker Pippi Långstrump - Starkast i världen jag hade oturen att slå på. Hur kan man göra en film om en tjej vars "eftenamn" man uppenbarligen inte ens kan uttala? Fel, fel, fel! Det finns inte ett rätt med att se Pippi i en amerikansk småstad. Och inte gör det saken bättre att filmen är dubbad på spanska. Tacka vet jag originalet!

Jag gillar Meryl Streep

2009-08-27T12:13:00.001+02:00

Gör du?

Då kanske Julie & Julia är en film för dig. Jag tycker det verkar exakt så sockersöt och uppmuntrande som jag vill ha dem under hösten.

"Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini

2009-08-07T14:17:00.005+02:00

Efter en deckarfylld sommar och många långa spännande timmar i Camilla Läckbergs Fjällbacka bytte jag spår och hamnade i Afghanistan. Boken Tusen strålande solar har jag länge varit sugen på att läsa, enda sedan jag förra sommaren läste Flyga drake som jag blev djupt berörd av. Att det sedan drog ut på tiden beror bland annat på att jag under ett par månader hade ambitionen att lyssna på den i form av CD-bok istället. CD-böcker verkar otroligt smidigt, men tyvärr har jag fortfarande inte lyckats komma på hur jag ska hålla mig vaken medan jag lyssnar. Till sist fick jag inse mina begränsningar och bad pappa köpa med sig boken ner.

Khaled Hosseini har skrivit ännu en bok som berör, men jag måste nog säga att den inte riktigt når upp till Flyga drake. Bokens historia, om två kvinnors uppväxter och hur deras liv senare i "vuxen" ålder flätas samman är både vacker och hjärtskärande. Man känner för huvudpersonerna och vill gärna göra illa vissa av dem, och visst berörs man av allt detta elände och hur karaktärerna trots allt lyckas hitta ljuspunkter.

Skillnaden mot Flyga drake är att jag, då jag läste denna bok, blev jag illamående av en del handlingar, grät mig igenom ett flertal kapitel och log lite då och då, medan jag med Tusen strålande solar endast kände klumpen i halsen.

Kanske ska det tilläggas att Flyga drake är en av de bättre böcker jag har läst, så för att vara en bra bok behöver den inte ligga på samma nivå.

Jag skulle absolut rekommendera er att läsa Tusen strålande solar och naturligtvis Flyga drake om du har lyckas missa den.

Diamonds are everywhere

2009-07-20T16:40:00.004+02:00

Monkeying around

2009-07-14T00:26:00.009+02:00

Gibraltar

2009-07-12T10:23:00.012+02:00

Igår blev det en dagsutflykt till Gibraltar och genom tullen tog vi oss och in i Irish Town. Jag visste inte riktigt vad jag hade förväntat mig och var inte överentusiastisk inför resan, men väl där var det inte alls så illa.

Vi gick på en promenad i Irish Town, längs The Main Street och hoppade seda på en liten jeep/buss som tog oss upp längs klippan och introducerade oss till de berömda aporna. Staden erbjöd en skön blandning av kulturer och underbara pittoreska byggnader. Till min glädje hade många av husen detaljer från andra sidan havet och hade jag stannat längre hade jag absolut inte missat ett besök på en marockansk restaurang. Istället blev det bakad potatis till lunch, helt okej, fast inte en gastronomisk upplevelse. Påminde allt lite om den irlänska puben jag jobbade på.

Feria i Chiclana

2009-07-03T22:01:00.005+02:00

"Feria de Caballos" - Jerez de la Frontera

2009-07-03T21:59:00.004+02:00

Fototriss "Svart/Vitt"

2009-06-07T22:26:00.011+02:00

Fler svartvita triss i foto hittar du inne på Fototriss.

¿Hay alguien ahí?

2009-06-01T23:53:00.005+02:00

Måndag kväll är sedan ett par veckor tillbaka fyllt av spöken och mystik med den spanska serien ¿Hay alguien ahí?

Just i denna del vet jag dock inte om det händer något mer skrämmande än att den f.d. mannen kryper till kojs med en psykopat (tiene toda la pinta). Jag gillar eg. inte skräck och terror för jag blir så otroligt rädd, men jag gillar att ha en serie att titta på vid 10, det ger ett naturligt avslut på dagen.

"Los hombres que no amaban a mujeres"

2009-05-31T12:11:00.014+02:00

Igår var det biokväll, Los hombres que no amaban a mujeres. Fast detta bokstavligen betyder "Männen som inte älskade kvinnor" är det naturligtvis Stieg Larssons Män som hatar kvinnor det handlar om.

Jag är ofta skeptisk till att se en film om jag redan har läst boken. Det är inte direkt en nyhet att man ofta blir besviken. Men vi är ju inte bortskämda med svensk film i Spanien så naturligtvis vara jag bara tvungen att se denna film. Och jag ångrar det inte. Jag tycker fortfarande att boken är något bättre, troligen pga. att man inte kan få med alla detaljer i filmen och att man själv lever sig in mer i en bok. Dock måste jag säga att filmen var mycket bra gjord och få en gångs skull blev jag inte så besviken. En del detaljer har de troligen valt bort för att få en bättre film och lyckats. På ett mycket effektivt sätt lyckas de få fram familjeband, framgångar i letanden och inte minst känslor, allt på 2,5 timme. Till och med maken gillade den och han brukar vägra se europeisk film generellt. Jag gillar ju verkligen svensk film (även om den är på spanska) och då helst deckare.

Ser fram emot nummer 2 och 3 i Milleniumserien och som sig bör bytte jag naturligtvis ut den bok som låg på sängbordet till Flickan som lekte med elden.

Under dagen blir det nog inte mycket läsande, men jag ser fram emot att komma i säng tidigt och se vad som kan hända i denna andra del av Stieg Larssons spännande triologi. Filmen har nog gjort sitt dock och hädanefter är det Michael Nyqvists och Noomi Rapaces ansikte jag kommer se framför mig.

Min "regniga" lördag

2009-05-23T21:30:00.003+02:00

Vicky Cristina Barcelona

2009-03-29T19:26:00.019+02:00

Filmen funkade enda till slutet och jag gillade den verkligen. Lite ledsen är jag dock för att allt var på spanska (förutom den allra sista minuten, som av någon anledning var på engelska) eftersom man därmed inte fick med språkskiftena. Av textningen att döma förstod jag att det ibland förekom en del spanska även i originalversionen.

Genom hela filmen hade jag en känsla av att inte riktigt veta om jag befann mig i en Almodovar eller Allen film, fast den ändå hade mycket mer Woody Allen över sig. Passionen var ett genomgående tema, men inte alltid det som styrde valen. Konstnärssjälar, sårbara och starka, klarsynta och förvirrade.

Fototriss "Gissa staden"

2009-03-29T13:43:00.013+02:00

Fler triss i städer hittar du här.

Saftig banankaka

2009-03-27T21:20:00.006+01:00

För bak och matlagning gillar jag mest av allt Leila Lindholm. Idag var det, i vanlig ordning, hembakat på jobb. En helig överenskommelse mellan mig och min kollega som går ut på att vi varannan fredag tar med något smaskigt som vi knåpat ihop hemma i köket.

Idag blev jag således bjuden på en underbart saftig banan- och valnötskaka. Den kanske jag bakar själv, redan i helgen (mannen blev sugen när jag berättade om den).

Banan- och valnötskaka

1 dl strösocker

2 dl florsocker

150 g mjukt smör

3 st mogna bananer

2 st ekologiska ägg

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

0,5 tsk malen kanel

0,5 tsk malen ingefära

50 g valnötskärnorsmör och ströbröd till formen

Sätt ugnen på 175 grader, varmluft. Vispa strösocker, florsocker och smör poröst och krämigt. Mixa bananerna och blanda dem i smeten, tillsätt äggen. Blanda de torra ingredienserna och vänd försiktigt ner dem i smeten. Fyll en smord och bröad 24 cm i diameters kakform med löstagbara kanter. Grädda kakan mitt i ugnen, i cirka 30-35 minuter.

Källa: Recept.nu

"Midvinterblod" av Mons Kallentoft

2009-01-03T22:42:00.008+01:00

Tydligen den första i en triologi om den kvinnliga kriminalinspektören Malin Fors (bra namnval förresten.

En illa tilltygad människokropp hänger i ett träd, död. Vem är detta offer och vilken grym historia ligger bakom denna misshandel och detta mord? Läs boken så får du svaren, eller i alla fall de flesta. Bra bok, som jag mös till under den tjocka filten under eftermiddagstimmarna. Övriga böcker i triologin kommer med all säkerhet hamna på inköpslistan över svenska böcker.

Från blod till blot.

Julblot, jólablót eller midvinterblot, julofferfest, är en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det snarast var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari. Julblot är den högtidligaste offerfesten. Vid julblotet gör man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den groende grödan.

Källa: Wikipedia

Helgens film!

2008-12-01T23:47:00.004+01:00

På spanska Ahora o nunca, på engelska The Bucket List och svenska Nu eller aldrig var helgens söndagsfilm. Uppkrupen under vår tjocka filt (som min underbara svärmor skickade med oss hem från Marocko) och tända ljus följde vi dessa mäns sista äventyr. Skådespelarna är en höjdare, se den!

Viva El Puerto de Santa María

2008-10-22T13:42:00.000+02:00

Från detalj till "the big picture"

2008-10-07T21:37:00.012+02:00

Detaljen från dagens Utan ord kom från mitt absoluta favoritställe i Sevilla, Reales Alcazares. Här kommer ytterligare ett par bilder. Jag passade på att ta en tur i helgen och fotografera lite, bland annat de helt otroliga innetaken och golven.

Juno

2008-08-07T18:38:00.004+02:00

Ni kan tro att det var skönt att sova när jag väl kom i säng imorse och en lång siesta blev det efter lunchen. Ikväll ska datorn stängas av i vettig tid (vilket kanske egentligen är nu) men så kul ska vi inte ha. Först ska jag berätta om filmen.

Jag var ju på bio igår, utomhusbio, ett av de bättre initiativen i Spanien. Filmen de visade var Juno. En söt och rolig film om en för tidig graviditet och den blivande "mamman".

Filmen ger en bra känsla och man kan inte tycka illa om någon av filmfigurerna. Så vänliga, stödjande och varma. Bäst är ändå Juno som har en del väldigt roliga repliker, fast jag hörde dem ju på spanska såklart. Ett riktigt amerikanskt slut där alla får precis det de vill och lever lyckliga i resten av sina liv.